Ack, Nagasaki du vackra kuststad!

Så har mitt vårlov börjat! Tentorna gick bra och jag känner att jag kan njuta av två månaders ledighet! Först på tur bland resorna var en veckas vistelse i Nagasaki, en pilgrimsfärd till Japans kristna centrum, fylld av kultur och historia!

En av Nagasakis många vackra broar.

Nagasakis historia
För den som är historieintresserad som jag så är Nagasaki en stad värld att besöka. Jag tänkte därför omsluta min reseskildring i Japans och Nagasakis historiska kontext och föra samman lite kunskap jag samlat på mig om Japan under åren.

Upp till runt år 1600 var Japan ett land med starka utländska influenser primärt från den kinesiska kulturen och Buddhismen och Konfucianismen hade fått ett starkt fäste i landet. Konfucianistiska tankeströmmningar är starka än i dagens japanska samhälle, inte minst inom politiken och byråkratin där auktoritet och hierarki är hörnstenar. Buddhismen i Japan har såklart en andlig och filosofisk dimension, där zenbuddhismens meditationstekniker kanske är den mest kända i västvärlden, men denna sida är framför allt mest tillgänglig för munkar medan det för vanligt folk är ett system för folkregistrering och vissa ceremonier såsom begravningar (japaner jag pratar med brukar nästan alltid identifiera sig som Buddhister utan praktisk betydelse för deras liv).

I Nagasaki är det alltid nära till kusten vilket gjort staden till ett handelscentrum!

I början av 1600-talet enades Japans klaner och huvudstaden flyttades till Edo, nuvarande Tokyo. Under Tokugawas ledning stängde man nu landet från utländska influenser och en isoleringsperiod på mer än 250 år började. En av anledningarna till detta var spridningen av kristendomen i landet som hade initierats av jesuitprästen Francis Xavier. Framför allt i Nagasaki och Kansai (Kyoto-området) hade kristendomen tagit fäste och även vissa klanledare hade konverterat. Emellertid så började makteliten snart se läran som ett hot mot deras egen makt då de fattiga och små kallades saliga och störst i himlen.

En brutal förföljelse av kristna japaner påbörjades med korsfästelsen av 26 martyrer på en bergssluttning i Nagasaki år 1597 som avstamp. Matyrerna är idag helgonförklarade för deras starka vittnesbörd för glädjen i tron. Under 30 dagar tvingades de vandra från Kyoto för att sedan omfamna sina kors när de kom fram, enligt vittnen. På korset sjöng de lovsång och en av helgonen, Fader Paul Miki, predikade från sitt kors för folkmassorna som samlats. Över 40 000 martyrer tros ha dödats för sin tro under den här perioden.

När vi besökte monumentet som rests på platsen där de dog såg regnet ut som tårar på deras kinder. I bakgrunden stod det inristat orden "laudate dominum omnes gentes"- prisa Gud alla folk. I mitt hjärta tändes kärlekens och trons eld. 

 

"Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner."Joh 15:13

Dejim - Japans enda kontakt med omvärlden under 250 år En av de mer fascinerande utflykterna jag gjorde i Nagasaki var ett besök på Dejima. Idag är platsen ett museiområde på fastlandet, men var från början en konstgjord ö fram tills dess att kustlinjen utvidgades i slutet av 1800-talet. Under isolationsperioden var det endast på denna ö som Japan tog emot skepp från Europa och framförallt var det holländska skepp som lade till där. De holländare som km fick hålla till i de 10-tal byggnader som trängts ihop på ön och kunde bara observera det riktiga Japan på avstånd. Tänk vad spännande det måste ha varit att komma till ett så pass annorlunda land, med helt andra djur, kvinnor i kimonos och massa spännande byggnader. Och inte minst måste det varit spännande för japanerna att se europeer med blont hår och europeiska skepp.

När vi besökte Nagasaki var det lyktfestival i de kinesiska kvarteren för att fira det kinesiska nyåret.

Till minne av atombomben som föll över Nagasaki
Ett annat historiskt måste för den som besöker Nagasaki är att gå på Atombombsmuseet samt ta en tur i Fredsparken som byggts till minne av atombombsoffrena. Det var en extra kall dag då vi itystand vandrade runt i parken. Läste lite på skyltarna, begrundade den stora kopparstatyn föreställande något som nästintill liknar en fredsgud. Området var öppet och sparsamt dekorerat, vilket är ett kusligt tecken i Japan där varje millimeter landyta används. Det är omöjligt att se vad som hände för 70 år sedan på platsen, men man känner att något är fel.

Går man några hundra meter bort kommer man till platsen där atombomben föll. Egentligen expoderade bomben 400 meter ovanför luften och orsakade förstörelse på flera kilometers avstånd. En tredjedel av befolkningen dog (ca 74 000 människor) och en tredjedel skadades. Många vackra historiska monument gick också förlorade, bland annat den vackra katedralen Urakamitenshudou som var den största katedralen i hela Asien då den byggdes.

Statyn i Fredsparken.

Jag och Yumiko framför monumentet på platsen där bomben föll.

Atombombskyssta statyer och några pelare är det enda som finns kvar av den gamla katedralen. En rekontruktion tronar på dess plats idag.

Vi besökte även atombombsmuseet där vittnesmål blandades med bilder och återkopplingar till dagens kärnvapenläge i världen. Något som slog mig var att aldrig någonsin användes ett språk som kunde framstå som fördömande mot USAs agerande. Istället fokuserade utställningen mycket på fred; typ "kan inte alla bara vara vänner nu?". Visst tror jag att det finns nobla intentioner bakom denna typ av retorik och utställning, men samtidigt förstrker det också min bild av att japanska politiker gärna stoppar huvudet i sanden. För om man fördömde det USA gjorde, då måste man kanske titta på sina egna hemska krigsbrott. Bland annat så gjorde Japan försräckliga saker med civilbefolkningen i både Kina och Korea, som än idag inte retts ut ordentligt. Min slutsats: riktig fred är inte en billig fred som man lägger som ett täcke över det dåliga. Riktig fred kostar, ibland stolhet ibland till och med krig.

Nagasaki - diverse bilder

Goto - ön med många kyrkor

Som en spännande utflykt bestämde vi oss för att göra en endagsutflykt till ön Goto utanför Nagasaki. För den som är i området och vill uppleva vackra japanska landskap så rekommenderar jag denna plats! Lite svårtillgänglig, men det var det värt, för när vi lyckades hyra cyklar och trampade iväg på ön var det en fantastisk frihetskänsla.

Den främsta anledningen för oss att besöka ön var dock att den har Japans kanske högsta kyrkdensitet per person. När kristna började förföljas för sin tro var det till denna ö många flydde och än idag finns det flera kloster på ön. Tyvärr så håller öns befolkning sakta på att avta i och med japansk urbanisering. 

Vi såg en kvart damshockey Sverige-Japan!

Kotatsu: japanskt värmebord. Helt fantastiskt att krypa in under efter en regnig dag.

Yumiko i vårt enkla rum.

Lyxfrukost med tofu, ris och rått ägg, torkad fisk och misosoppa.

Karaokehuset, det är här det händer!

Buffet med vacker utsikt.

Ett kort bönestopp vid Maria-statyn. Påskliljor i februari i bakgrunden.

Goto är full av RÖDA STUGOR. Det gjorde mig glad!

Miiraku kyrka. Svår att ta sig till halv sex på morgonen i mörkret...

I väntan på bloggpost!

Jag tar en paus från tentaplugget och laddar upp en trevlig video på svenska om hur man gör sushi! Tyvärr så går kocken inte igenom hur man faktiskt gör riset (man smaksätter riset med sake och risvinäger bland annat och låter det lufttorka efter smaken blandats in).

 (Kopiera länken och klistra in den i adressfältet eller klicka på den!)

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=IkPbMHT64Jw

Till er frusterade läsare som sitter hemma och biter tånaglarna av er i febril iver att få läsa ett nytt inlägg så kan jag berätta att jag avser att lägga upp ett mycket spännande interaktivt inlägg inom kort! Så låt tånaglarna vara ifred!

Varma vinterkramar!

God jul, gott nytt år och varma hälsninar från Japan!

Japan har blivit kallt! Sverige är ett såklart kallare, rent temperaturmässigt, men den japanska kylan äter sig igenom kläder och bits på ett råare sätt på grund av den höga luftfuktigheten. Dessutom är japanska hus generellt sett inte byggda för att hålla värme inne! Brrrr.... Kanske är det dags att köpa riktiga vinterskor snart (mamma säger det i alla fall!). 

Senare halvan av december har passerat i maklig takt, utan att jag företagit mig några större resor. Om jag fram tills nu rest mycket rent fysiskt, har jag de senaste veckorna snarare genomgått en inre resa, med både toppar och dalar! Att fira sin första jul utan familjen, ha lektioner på julafton och juldagen och vara i ett främmande land på andra sidan jorden när ens familj och vänner där hemma har lata, mysiga mellandagar är inte nödvändigtvis lätt. Jag minns när vi under Asienbasåret på Liu fick lära oss att efter tre månader utomlands kommer första vågen av hemlängtan - och den kom som ett brev på posten (dvs nån vecka efter tidsplanen)! Men jag minns också att vi fick veta att det hela går i toppar och dalar, dock med minskande amplitud, innan man hunnit bli hemmastadd i ett främmande land. Ändå är jag så glad att jag får längta efter er alla där hemma! Jag tror inte det finns något bättre sätt att lära sig älska sitt hemland än att vara borta ett år (se vad jag skrivit om svenska och japanska samhället lite längre ner).

Jul och nyår à la Japan!

På både julafton och juldagen gick jag som sagt i skolan, vilket var en mycket egendomlig känsla. På kvällen gick jag på mässa med min granne och åt kakor med församlingen. Över huvud taget har jag inte upplevt någon riktig julstämning under december månad. Visst har butikerna julpyntat; satt upp granar och juleljus, hyrt in folk i tomtedräkt och försökt locka kunder att köpa mer genom att ta samma varor och klistra på en glad tomtegubbe på paketet. Trots detta, eller kanske på grund av detta, har adventstiden känts ovanligt torr och "omagisk". Ett skön oas har dock varit Kaldi Coffee Farm, en butik med importerad mat (http://www.kaldi.co.jp/) samt Starbucks.

Med risk för att låta en aning kritisk kan det sägas att japanska nyligen importerade högtider såsom jul, halloween och alla hjärtans dag har ungefär samma konsumistiska upplägg. I en månads tid marknadsförs de hårt av alla butiker som är intresserade av att tjäna pengar (allt från klädaffärer till sötsaksbutiker och pizzerior) för att sedan kulminera i att alla med koibito (pojkvän/flickvän) går ut och äter tårta med tillsammans. På detta sätt avlöser konsumtionscirklarna varandra! Istället för ett balanserat samhälle med faste- och festperioder går Japan i framkanten för en kultur som går ut på frosseri av upplevlser och produkter. Det är inte heller ovanligt att tex arbeta 10~12 timmar i sträck varje lördag för att ha råd att köpa nya väskor och kläder! Min vän kallar det för sin "personlighet", men jag tror att i Sverige hade det snarare klassats som shoppaholism eller helt enkelt en ytlig livsstil. Hur länge kan människor leva för att konsummera? Tills jorden tar slut.

På annandagen fick jag dock en mycket trevlig överraskning! Min kära mor har än en gång överträffat sig själv och skickat mig ett paket från Sverige, denna gång med mormors kakor och diverse julklappar. Ett stort tack till alla er som tänker på mig där hemma! Speciellt tack till er som skickar brev eller mail, det värmer så mycket!!!

Firande efter julmässa i Yamashina kyrka!

Yamshinas vackra kyrka klädd i bling bling!

Snarare än de moderna importerade högtiderna, är nyårsfirandet den stora högtiden i Japan med en lång historia. Jag spenderade mitt nyår med familjen Mitsunaga i deras hem och tänkte här ge en kort introduktion till vad jag lärt mig om japanskt nyårsfirande!

Nyår firas i Japan främst från 1a januari till 3e januari. Man firar att ett nytt år börjat med många hoppfulla symboler som pekar på lycka och välgång. Dessa tre dagar är i regel lediga dagar och många butiker stänger helt, vilket annars är ovanligt i Japan. Familjer (läs hemmafruar) förbereder Osechi som är som ett smörgåsbord av plockmat som avnjuts tre dagar i rad under avslappnade former med familjen (se bild). Varje rätt har en betydelse; hålen i lotusen pekar på att man kan se sin långa framtid, den böjda räkan ska göra så att man lever tills man blir kutryggig, böna har samma uttal som flitig, rom äts i hopp om att få många barn osv. Många fler rätter med betydelse avnjuts under denna högtid!

Innan nyåret börjar hälsar man varadra med "yoi otoshi wo" eller "yoi nenmatsu wo" (typ "ha ett gott nytt år"). När sedan det nya året inletts används frasen "akemashite omedetou gozaimasu" följt av "kotoshimo yoroshiku onegai itashimasu" (typ "gott nytt år" och "låt även detta år bli bra").

Sista måltiden 2013 hos familjen Mitsunaga.

Osechi - nyårsmat!

Nyår hos Mitsunaga samt gäster!

Under min vistelse hos familjen Mitsunaga bjöd jag på glögg med kryddor mamma skickat, åt massor med mat, badade badkar, sov i futon (japansk madrass och täcke på golvet) med uppvärmd varmvattenflaska och somnade i vardagsrummet på tatamimattorna. Detta följdes av en dag i kimono av furisode-typ för unga kvinnor som jag fick låna (se bild!) och ännu mera mat!

Min vän Mori (och jag i kimono).

Ayako (gul och blå kimono), Macco och jag.

Saker som får en att tänka...

Efter att ha spenderat fyra månader i Japan har jag upplevt mycket som gjort mig förvirrad och förundrad. Vissa saker är fantastiska, andra helt enkelt bara annorlunda, men mycket känns rent ut sagt fel. Till att börja med så är hela det japanska skolsystemet egentligen ganska uselt, då utantillkunskap värderas högt och examineras genom flervalsfrågor. Lite eller ingen fokus läggs på egen analys av fakta och japanska studenter har mycket svårt för kreativt tänkande. Ett exempel är min ekonomikurs där vi ska göra kvalificerade gissningar gällande framtidens teknik - och de japanska studenterna har mycket svårt att komma med idéer över huvud taget. Mitt intryck i allmänhet är att japaner funderar väldigt lite och jobbar väldigt mycket (men producerar väldigt lite på jobbet!). En slags zombiekultur om man ska hårddra det. En kultur där det fortfarande är stor skillnad i förväntningar på kvinnor och män gällande livsval och uppförande. Priset för denna kultur är sjunkande antal barnafödslar, vilket ger en mycket talande bild av hur livet själv försvunnit ur det japanska samället.

Trots detta så har Japan en mycket låg arbetslöshet, även om många gifta kvinnor är mer engagerade i hemmets skötsel än inkomstinbringande aktiviteter. Situtationen skiljer sig mycket från den i Sverige (eller Euro-krisländer såsom Spanien!) där många unga går aktivitetslösa och tvingas leva på sina föräldrar eller staten då inget arbete går att tillgå. Denna typ av tankar snurrar i mtt huvud och jag känner att vi i Sverige sviker dessa unga människor. Må så vara att det i det japanska servicesamhället finns en del onödiga tjänster (såsom trafikvakter för cykelbanorna), men vad är det jämfört med massarbetslöshet? Det finns en solidaritet i Japan som inte finns i Sverige. Ett alla-ska-med tänk.

Jag vet att min farfar, som varit riksdagsledarmot för Folkpartiet under flera år av sitt liv och som jag ser upp till inom mångt och mycket, valde att engagera sig i politik efter att besökt Soviet i ett halvår i sin ungdom. Då valde han det parti som stod längst ifrån kommunismen. Att komma hit har även fått mig intresserad av politik, då jag inser att det välfärdssystem vi har i Sverige inte kan bygga sig självt. Sverige har många problem i dagsläget, men det är i alla fall inte så illa som i Japan!

Fler bilder

Nyårsfirande hos Mori-san!

Korridorsfest - med lingonsylt som som mormor skickat samt köttbullar och potatis.

Tabehoudai - obegränsat med mat för 3000 yen.

Get på campus! Jag är fortfarande lite shockad.

Macchafromage med Ayako. Sååå gooott...

Första halvan av december spenderad i gott sällskap!

Halva december har obemärkt smugit sig förbi och i ärlighetens namn har jag inte pluggat alls så mycket som jag borde, men jag satt som regel att inte missa en chans att ha roligt för att sitta hemma och plugga. Så, därför har jag under de senaste veckorna varit på...

...FEST!...

...hos min granne Mori-san!

Förra torsdagen festade vi loss med hämt-sushi och te samtidigt som vi lyssnade på gamla cd-skivor. Helt klart en dam med bra musiksmak! Dessutom var sushin jättegod. Den här veckan gjorde vi gryta med ris till, vilket blev en hit även det.

Hämtsushi med min vän Mori.

Så, från en fest till...

...EN ANNAN FEST...

...så var jag på fredagen hos min adoptivfamilj (för er som inte förstår referensen så har jag i tidigare inlägg berättat om familjen Mitsunaga som ger mig matlådor varje morgon och diverse presenter). Vi åt temakisushi, dvs sushi som man själv viker, och tempura, dvs friterade grönsaker och fiskbitar.

Oshakushimasu?

Dessutom har jag lärt mig en helt revolutionernade sak: sushi är INTE bitar av ris med fisk eller grönsaker till. Det är själva riset blandat med diverse smaksättande ingredientser. Världen är upp och ner och jag är fortfarande i återhämtningsfas.

Kobe. Midori-chan. Europeisk mat. 


Följande lördag tog jag mig för första gången till Kobe, en stor stad cirka en timme från Kyoto med tåg. Och knappast kan två städer vara mer olika! Om Kyoto känns mysigt, med urgamla träbyggnader, trånga gränder och tempel i vart och varannat gathörn så är Kobe raka motsatsen! Kobe är luftigt och rent med höga byggnader och öppna gator. Staden pulserar av modernitet och är starkt påverkad av både kinensiska och europeiska influenser. Detta märks både i arkitektur och matkultur!

Kobe sett från hamnen en solig vinterdag.

Stilrena och moderna staden Kobe.

En blandning av diverse kulturer: japanska damer i kimonos med europeisk hårupsättning
framför ett hus byggt i europeisk stil.

Pizza! Med Midori! :D

Efter att ha vandrat omkring på måfå en stund efter en trevlig restaurang att avsluta dagen med hittade jag och Midori av en slump ett superspännade evenemang. En grupp glada japaner hade anordnat mochitillverkning i ett gathörn enligt gammalt tillverklningssätt - och passerande människor inbjöds att delta i tillverkningen! Verkligen en superhäftig grej och det fick mig att fundera en del på hur man skapar gemenskap mellan människor. Var det kanske inte bättre förr när man lade mer tid på hushållsaktiviteter och enklare sysslor men gjorde det TILLSAMMANS (med familjen, grannarna etc.)? Micron är praktisk, men är meningen med livet att spara så mycket tid som möjligt (för att göra vad?)?

Först kokas mochi-riset...

...sedan bankar man på det tills man tröttnat...

... och så blir det så HÄR gott!

Suweeden (= "Sverige" på japanska)

Här är lite roligheter jag hittat angående mitt kära hemland!

En poster på tåget om skandinaviska specieliteter. Är en norsk kubbe, eller kanske skandinaviskt te
rekommenderad av svenska kungafamljen kanske årets julklapp i Japan? Varmt och mysigt enligt postern!

Hittade en butik med bland annat Felix pulvermos, Felix rödbetor, norsk rökt lax och RIKTIG ost. :D

Standardfrågor om Sverige involverar nivån av kyla, norrsken och om engelska är modersmål!

En fullspäckad dag i Otsu

Slutligen några bilder från vackra Otsu, en närliggande stad vid Japans största sjö, Biwasjön, till vilken jag och min vän Yumiko åkte idag. Utan att spendera allt för mycket pengar åkte vi och kollade på Ishiyamadera, templet vid vilket den superkända japanska romanen Genji Monogatari ("Sagan om Genji") skrevs för 100-tals år sedan. Den räknas som Japans äldsta roman.

Ishiyamadera - trots att höstlöven fallit så var det otroligt vackert!

Jag och Yumiko vid en sten.

Genji Monogataris författarinna: Murasaki Shikibu.

Söta Yumichan!

Träd vid Ishiyamadera.

Fina färger!

Fantastisk lunch! Minns inte vad allt hette men det var GOTT och personalen hade kimono på sig!

Dagens stora händelse var dock en åktur på båten Michigan på Biwasjön. Så vackert att vara på vattnet och kolla på utsikten medan båten lunkade fram. Tyvärr pågick åkturen endast en timme och var en aning kommersialiserad då en skränig guide pratade i ett och en man försökte sälja oss ett foto som minne för hutlösa summor. Hade vi fått åka lite längre och hade det inte varit så förbenat kallt så hade det nog varit en fantastisk upplevelse.

Vi var på en båt.

Man på båten som matar fåglar!

Några som jobbade på båten.

MAT samt mindre väsentliga saker.

På grund av viss tidsbrist har följande blogginlägg fördröjts. Jag hoppas upprörda läsare har överseende med detta då jag har varit upptagen med att existera i största allmänhet.


Till att börja med, här är min nuvarande topplista över japanska uttryck för den som undrar:

1. Ichimanen (10 000 yen)

2. Dousa (rörelse)

3.  Akan! (Kyoto-ben för "fy!" eller "det går inte för sig!")


Vidare så tänkte jag, med tanke på att idag är första advent (glad advent, eller vad man nu kan tänkas säga!) och jag, liksom vissa medkristna, påbörjar en fasteperiod inför firandet av julens mysterium skriva om just MAT. Från och med nu avstår jag från kött och sött fram till jul och försöker prioritera billigare aktiviteter för att dela mina pengar med andra och för att kunna komma närmare Jesus som gav sitt dyrbaraste (dvs. sig själv)! Be för mig!


Så. Här är min senaste tid sammanfattad i mat!

Kyodaisai - universitetets festival där klasser och föreningar säljer mat (京大際)

 Under fyra dagar firade Kyoto University sin årliga novemberfestival där den främsta aktiviteten är matförsäljning och diverse jippon till förmån för föreningsverksamheten vid universitetet. Under dagen jag var där blev jag indragen i diverse engelska konversationer med nyfikna japaner, spelade sten-sax-påse om priset på ett glaserat äpple på svenska och träffade diverse märkliga personer i utklädnader. Jag åt gyoza med tofu i, nudelsoppa, grillad mochi, crepe, friterad glass samt det glaserade äpplet. En spännande upplevelse!

Pumpa och räkor i curry säljs tydligen bäst via kråka.

Matförsäljning. Om hot dog gick hem, varför inte cool cat?

Japanskt kotatsu, värmebord för kalla vinterdagar, uppställt på festivalområdet av lustiga filurer.

Fler filurer.

Vacker höstdag i största allmänhet.

 

Hästpojken.

På kvällen gick jag och Ayako ut och åt nabe, dvs typ dopp i grytan, på en trevlig japansk restaurang i stan och njöt sedan av en andra efterrätt på ett mysigt kafé. Men bäst var ändå sake'n vi fick till maten (med andra ord, den japanska alkoholen)!

Trevlig kväll med Ayako!

Sammanstrålning av Linköpingsstudenterna - vi besöker Arashyama igen 23/11

På lördagen bestämde en del av oss utbytesstudenter från Linköping att mötas upp i Kyoto. Mattias var influgen från Sendai och Jonathan och Richard pallrade sig till tåget från Kobe. Sjukt kul att träffa er allihopa igen! Och så skönt att snacka lite skit på svenska och i allmänhet klaga på vissa japanska samhällsföreteelser. Speciellt glad var jag att min nya vän Yumiko kunde göra oss sällskap. :)

 Vårt första stopp blev apberget (APBERGET!) i Arashiyama där vi njöt av utsikten över hela Kyoto och det vackra höstlandskapet. Kanske är Kyoto ändå Japans vackraste stad. På kvällen gick vi på sightseeing bland templena och åt yakiniku, dvs grillat kött. Jag gick hem med en glad känsla i magen och kollade in stjärnhimlen på vägen!

Gänget! Och apan... Eller kanske apgänget.

Efter mat kommer djur på min julklappslista. Har dock hört att dessa går bra att kombinera.

Utsikt över Kyoto från Apberget.

Utsikt från bro i Arashiyama. Under tyfonen i september var hela stranden täckt i vatten.

Efterföljande vecka i korthet och några bilder 

Denna vecka har jag äntligen varit fullt frisk och därför haft en del plugg att ta itu med sedan innan. Utöver det så har jag fått mina sedvanliga matlådor från Fru Mitsunaga och avnjutit dessa med andakt. På onsdagen blev jag inbjuden till en familjevän och vi hade en mycket trevlig kväll. Jag lärde mig bland annat att sushi inte är en maträtt och inte heller namnet på runda små risbollar med fisk på, utan faktiskt blandningen av ris och vinäger (samt andra smaksättare). Så då vi åt sushi avnjöt vi alltså vanligt ris med smak och grönsakbitar. Dessutom fick jag träna på min Kyoto-ben (dvs den dialekt som talas i Kyoto) och höra ett fantastiskt pianonummer framfört på flygel.

På torsdagen bjöd jag min granne Mori på svensk mat (köttbullar, potatis och lingonsylt!). Hon verkade uppskatta det väldigt mycket, men jag tvivlar egentligen starkt på att gamla människor över huvud taget känner smak... Det är i alla fall skönt att ha någon att hälsa på på kvällarna då jag inte känner så många precis där jag bor. Och så blir det till att träna träna träna på japanskan.

Under helgen har jag pluggat en del, umgåtts med vänner och deltagit i församlingens adventsfirande idag på förmiddagen, vilket var en otrolig upplevelse. Det är stort att kunna känna sig så hemma så långt bort från Sverige som jag gör i Yamashinas kyrka i största allmänhet och framför allt under mässan. Bara att jag får vara med, trots att jag inte alltid förstår så mycket, gör mig väldigt tacksam!

Och så till slut några väl utvalda bilder:

Krabbrestaurang i centrala Kyoto! Här serveras krabba. :O

En hemlig plats i Kyoto som jag tycker är vacker. Speciellt när det ligger en katt och lapar solsken på träavsatsen.

Gratis är gott! En eftermiddag med Ayako. <3

 Allt gott och stora kramar!