lördag 11 januari 2014

God jul, gott nytt år och varma hälsninar från Japan!

Japan har blivit kallt! Sverige är ett såklart kallare, rent temperaturmässigt, men den japanska kylan äter sig igenom kläder och bits på ett råare sätt på grund av den höga luftfuktigheten. Dessutom är japanska hus generellt sett inte byggda för att hålla värme inne! Brrrr.... Kanske är det dags att köpa riktiga vinterskor snart (mamma säger det i alla fall!). 

Senare halvan av december har passerat i maklig takt, utan att jag företagit mig några större resor. Om jag fram tills nu rest mycket rent fysiskt, har jag de senaste veckorna snarare genomgått en inre resa, med både toppar och dalar! Att fira sin första jul utan familjen, ha lektioner på julafton och juldagen och vara i ett främmande land på andra sidan jorden när ens familj och vänner där hemma har lata, mysiga mellandagar är inte nödvändigtvis lätt. Jag minns när vi under Asienbasåret på Liu fick lära oss att efter tre månader utomlands kommer första vågen av hemlängtan - och den kom som ett brev på posten (dvs nån vecka efter tidsplanen)! Men jag minns också att vi fick veta att det hela går i toppar och dalar, dock med minskande amplitud, innan man hunnit bli hemmastadd i ett främmande land. Ändå är jag så glad att jag får längta efter er alla där hemma! Jag tror inte det finns något bättre sätt att lära sig älska sitt hemland än att vara borta ett år (se vad jag skrivit om svenska och japanska samhället lite längre ner).

Jul och nyår à la Japan!

På både julafton och juldagen gick jag som sagt i skolan, vilket var en mycket egendomlig känsla. På kvällen gick jag på mässa med min granne och åt kakor med församlingen. Över huvud taget har jag inte upplevt någon riktig julstämning under december månad. Visst har butikerna julpyntat; satt upp granar och juleljus, hyrt in folk i tomtedräkt och försökt locka kunder att köpa mer genom att ta samma varor och klistra på en glad tomtegubbe på paketet. Trots detta, eller kanske på grund av detta, har adventstiden känts ovanligt torr och "omagisk". Ett skön oas har dock varit Kaldi Coffee Farm, en butik med importerad mat (http://www.kaldi.co.jp/) samt Starbucks.

Med risk för att låta en aning kritisk kan det sägas att japanska nyligen importerade högtider såsom jul, halloween och alla hjärtans dag har ungefär samma konsumistiska upplägg. I en månads tid marknadsförs de hårt av alla butiker som är intresserade av att tjäna pengar (allt från klädaffärer till sötsaksbutiker och pizzerior) för att sedan kulminera i att alla med koibito (pojkvän/flickvän) går ut och äter tårta med tillsammans. På detta sätt avlöser konsumtionscirklarna varandra! Istället för ett balanserat samhälle med faste- och festperioder går Japan i framkanten för en kultur som går ut på frosseri av upplevlser och produkter. Det är inte heller ovanligt att tex arbeta 10~12 timmar i sträck varje lördag för att ha råd att köpa nya väskor och kläder! Min vän kallar det för sin "personlighet", men jag tror att i Sverige hade det snarare klassats som shoppaholism eller helt enkelt en ytlig livsstil. Hur länge kan människor leva för att konsummera? Tills jorden tar slut.

På annandagen fick jag dock en mycket trevlig överraskning! Min kära mor har än en gång överträffat sig själv och skickat mig ett paket från Sverige, denna gång med mormors kakor och diverse julklappar. Ett stort tack till alla er som tänker på mig där hemma! Speciellt tack till er som skickar brev eller mail, det värmer så mycket!!!


Firande efter julmässa i Yamashina kyrka!
Yamshinas vackra kyrka klädd i bling bling!


Snarare än de moderna importerade högtiderna, är nyårsfirandet den stora högtiden i Japan med en lång historia. Jag spenderade mitt nyår med familjen Mitsunaga i deras hem och tänkte här ge en kort introduktion till vad jag lärt mig om japanskt nyårsfirande!

Nyår firas i Japan främst från 1a januari till 3e januari. Man firar att ett nytt år börjat med många hoppfulla symboler som pekar på lycka och välgång. Dessa tre dagar är i regel lediga dagar och många butiker stänger helt, vilket annars är ovanligt i Japan. Familjer (läs hemmafruar) förbereder Osechi som är som ett smörgåsbord av plockmat som avnjuts tre dagar i rad under avslappnade former med familjen (se bild). Varje rätt har en betydelse; hålen i lotusen pekar på att man kan se sin långa framtid, den böjda räkan ska göra så att man lever tills man blir kutryggig, böna har samma uttal som flitig, rom äts i hopp om att få många barn osv. Många fler rätter med betydelse avnjuts under denna högtid!

Innan nyåret börjar hälsar man varadra med "yoi otoshi wo" eller "yoi nenmatsu wo" (typ "ha ett gott nytt år"). När sedan det nya året inletts används frasen "akemashite omedetou gozaimasu" följt av "kotoshimo yoroshiku onegai itashimasu" (typ "gott nytt år" och "låt även detta år bli bra").

Sista måltiden 2013 hos familjen Mitsunaga.

Osechi - nyårsmat!
Nyår hos Mitsunaga samt gäster!


Under min vistelse hos familjen Mitsunaga bjöd jag på glögg med kryddor mamma skickat, åt massor med mat, badade badkar, sov i futon (japansk madrass och täcke på golvet) med uppvärmd varmvattenflaska och somnade i vardagsrummet på tatamimattorna. Detta följdes av en dag i kimono av furisode-typ för unga kvinnor som jag fick låna (se bild!) och ännu mera mat!


Min vän Mori (och jag i kimono).

Ayako (gul och blå kimono), Macco och jag.


Saker som får en att tänka...

Efter att ha spenderat fyra månader i Japan har jag upplevt mycket som gjort mig förvirrad och förundrad. Vissa saker är fantastiska, andra helt enkelt bara annorlunda, men mycket känns rent ut sagt fel. Till att börja med så är hela det japanska skolsystemet egentligen ganska uselt, då utantillkunskap värderas högt och examineras genom flervalsfrågor. Lite eller ingen fokus läggs på egen analys av fakta och japanska studenter har mycket svårt för kreativt tänkande. Ett exempel är min ekonomikurs där vi ska göra kvalificerade gissningar gällande framtidens teknik - och de japanska studenterna har mycket svårt att komma med idéer över huvud taget. Mitt intryck i allmänhet är att japaner funderar väldigt lite och jobbar väldigt mycket (men producerar väldigt lite på jobbet!). En slags zombiekultur om man ska hårddra det. En kultur där det fortfarande är stor skillnad i förväntningar på kvinnor och män gällande livsval och uppförande. Priset för denna kultur är sjunkande antal barnafödslar, vilket ger en mycket talande bild av hur livet själv försvunnit ur det japanska samället.

Trots detta så har Japan en mycket låg arbetslöshet, även om många gifta kvinnor är mer engagerade i hemmets skötsel än inkomstinbringande aktiviteter. Situtationen skiljer sig mycket från den i Sverige (eller Euro-krisländer såsom Spanien!) där många unga går aktivitetslösa och tvingas leva på sina föräldrar eller staten då inget arbete går att tillgå. Denna typ av tankar snurrar i mtt huvud och jag känner att vi i Sverige sviker dessa unga människor. Må så vara att det i det japanska servicesamhället finns en del onödiga tjänster (såsom trafikvakter för cykelbanorna), men vad är det jämfört med massarbetslöshet? Det finns en solidaritet i Japan som inte finns i Sverige. Ett alla-ska-med tänk.

Jag vet att min farfar, som varit riksdagsledarmot för Folkpartiet under flera år av sitt liv och som jag ser upp till inom mångt och mycket, valde att engagera sig i politik efter att besökt Soviet i ett halvår i sin ungdom. Då valde han det parti som stod längst ifrån kommunismen. Att komma hit har även fått mig intresserad av politik, då jag inser att det välfärdssystem vi har i Sverige inte kan bygga sig självt. Sverige har många problem i dagsläget, men det är i alla fall inte så illa som i Japan!

Fler bilder



Nyårsfirande hos Mori-san!


Korridorsfest - med lingonsylt som som mormor skickat samt köttbullar och potatis.

Tabehoudai - obegränsat med mat för 3000 yen.


Get på campus! Jag är fortfarande lite shockad.

Macchafromage med Ayako. Sååå gooott...


2 kommentarer:

  1. intressant att läsa om skillnaderna, dela gärna med dig av mer sånt! hoppas du mår fint emelie! Kramar Noemi

    SvaraRadera