tisdag 1 oktober 2013

Magnificat anima mea!



Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: 
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.

Att livet kan vara så fantastiskt! Efter att ha levt mer eller mindre i en resväska i en månad har jag idag äntligen kommit fram till Kyoto. Och jag tror jag kanske hamnat på den vackraste platsen i hela Japan. Förorten jag bor i heter Yamashina och är liksom helt omsluten av berg. Trots att det är en livlig stadsdel med mycket bebyggelse ligger naturen precis intill; jag behöver bara gå ut några hundra meter för att komma till skogen. När jag först kom in i mitt lilla rum, efter att ha släpat runt mina jättetunga väskor hela dagen, kände jag en stor glädje. Först och främst så är huset gult som solen och ligger otroligt vackert på bergssluttningen. Dessutom så är mitt lilla skyffe precis vad allt jag någonsin kunnat önska mig; en liten platta och ett litet kylskåp som kök, toalett och badkar till badrum och en ljust och öppet rum, enkelt men praktiskt möblerat. Och så en sådan utsikt!


Mitt rum i Kyoto.

Efter att ha packat upp en aning gick jag ut för att införskaffa det nödvändigaste; ris, riskokare och mat till kvällen. Det visade sig att närmate matbutiken var otroligt mysig, med handskriva prisskyltar och japansk popmusik i bakgrunden. Så annorlunda från de andra matbutiker jag handlat i de senaste veckorna där man spelat skränig reklam på hög volym och hyllorna varit stela och sterila. Jag blev kär i min lilla matbutik direkt, som kändes som hämtat ur Amelie från Montmartre (jag tänkte på scenen när hon tar på bönorna), en av mina absoluta favoritfilmer.

Införskaffade prylar till hemmet.

Bara några minuter från butiken ligger närmsta katolska kyrka med mässa varje morgon. En så vacker kyrka som också verkar väldigt aktiv. Mitt hjärta översköljdes med en våg av tacksamhet när jag insåg hur Gud har ordnat allting för mig! Jag gick in i kyrkan och kände på ett sådant tydligt sätt hur Gud har gett mig precis allt jag någonsin kunde hoppats på gällande mitt nya hem i Japan. Medan jag kände mig vilsen i Kina och medan jag kände mig rotlös i Okazaki var det detta han hade planerat för mig. Mina orosämnen (kommer jag klara att stuera på japanska, kommer pengarna räcka och alla dessa sandkornsbekymmer vi inbillar oss är stora berg) kändes som bortblåsta när jag så djupt erfor hur trygg jag alltid varit och är i Guds händer.


Utsikten från mitt fönster.
 Kramar från Emelie i Japan!


4 kommentarer:

  1. Blir så glad att allt verkar falla på plats för dig. En liten fundering dock...kommer du att få inspiraion att börja spela tennis med den utsikten :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spela tennis? Nej, men kanske kommer jag cykla runt en massa och kolla på naturen! Kram.

      Radera
  2. Hej Emelie Oj vad vackert du kommer att bo. Detta är en test. Vi hörs

    Mormor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha. Du lyckades! Tänk på att alla som läser min blogg kan läsa vad du skriver bara.

      Radera