Hårresande mordhistorier och uppföljaren om djurlivet

Tyfon förstör måndagens planer

Så, här kommer en liten uppdatering om vad som har hänt de senaste dagarna Man kan lugnt säga att veckan började med en stor besvikelse då lektionerna på måndagen blev inställda på grund av att en tyfon drog igenom landet på söndagkvällen och måndag förmiddag. Trots att det ändå var både starka vindar och mycket regn klarade sig Okazaki ganska bra jämfört med andra städer såsom Kyoto. Tydligen så har 4 personer dött under stormen. Det tråkigaste för mig var dock att eftermiddagens sportdag blev inställd (undoukai på japanska), en ganska stor tillställning som hade anordnats tillsammans med andra skolor i staden. Jag såg verkligen fram emot den eftersom vi skulle få återse några av gymnasieleverna vi träffade i lördags. När tyfonen väl dragit förbi satt jag och Mattias oss ute vid en damm och åt lunch och filosoferad över livet. Det känns nu som att hösten börjar komma på riktigt...

Nihongo Café (japanskacafé) på tisdag och onsdag med klassen.

Gratis lunch på Nihongo Café dagar (gratis!!!). Det var gott också!

Leka detektiv

På tisdagen hade vi lektioner som vanligt. jag tycker verkligen om våra lektioner, för att inte säga lärarna vi har. Förra veckan fick vi sitta med kort på olika män (männen fick kort på kvinnor) registrerade på en dejtingsite och rangordna dem; "vad tror du om den här personen?" "Hmm, hans lön är lite låg, men han ser bra ut" osv. Det kändes ganska hemskt faktiskt men var samtidigt ett kul sätt att lära sig beskriva människor på.

Adjektiv sorterade i positiva och negativa attribut.

Denna vecka har vi haft brottstema. Igår gjorde vi vår egen brottsplats (en man ligger kollapsad på golvet, bredvid honom ligger en blodig kniv, fönstret är öppet men gardinerna är fördragna...) Jag målade upp en scen med en mördad katt vars ägare var bortrest. Mördaren var kattvakten, men jag fick aldrig chansen att redovisa min mordscen (man skulle förstått det genom att jämföra på tiden för mordet med när kattvakten rimligtvis skulle ha varit och matat katten).

Vem är mördaren? Är det den filipinska städdamen?

Idag fortsatte vi på temat och fick analysera ett antal vittnesmål för att bestämma vem som hade mördat en känd författare (var det frun, eller kanske älskarinnan?). Det hela föll på att mördarens vittnesmål inte stämde överrens med de andra karaktärernas vittnesmål (shougen på japanska). Egentligen var det ganska enkelt att lista ut (kanske för enkelt... jag började misstänka att det kanske var något vi förbisett... (var det kanske i själva verket doktorn som var mördaren?)). Lektionen började med att läraren satte på stämningsfull musik och dramatiskt tillkännagav att ett mord hade skett. Jag tänkte så mycket på när när vi lekte Maffia på bussen till Taizé (Katarina, Jessika, Mikaela med flera! Hoppas vi kan åka på läger igen!).

Utöver detta så har jag testat grönt-te-latte, tagit fåniga bilder i fotomaskin (var inte frivilligt dock), ätit något som jag trodde var mosade inälvor men som visade sig vara kycklingfärs och pluggat tills jag fick ont i högra ögonlocket (gör fortfarande ont...).

Purikura. Inte min grej.

Djurlivet

Så äntligen har det blivit dags för det som kanske kommer att bli denna bloggs höjdpunkt; en kort men målande beskrivning av Okazakis djurliv.

 

 

 

 

 

 

 

 

Dammen där DET HÄNDER.

Först och främst kan man väl säga att djurlivet jag följt definitivt har sin kärnverksamhet vid dammen nära vägen. I rofylld harmoni lever här tjocka karpar, vackra svanar, lata änder och några långsamma sköldpaddor. Karparna äter sig feta på de brödbitar de får av barnfamiljer som prommenerar längsmed dammen och verkar leva ett tryggt och behagligt liv (trodde jag först i alla fall!). Min uppfattning ändrades dock radikalt då jag i söndags hittade ett gäng korpar och en inte alls speciellt liten rovfågel som delade på ett fiskkadaver vid strandkanten. Jag hade endast tänkt passera förbi men situationen var tämligen kuslig då de stora fåglarna skrek på mig och cirklade i luften. På hemvägen fanns inget spår av kadavret.  

Strax bortom trädet fann jag fiskkadavret.

 Sköldpaddorna i dammen är rätt roliga. Man kan se dem sticka upp huvudet då de spejar efter mat eller tar ett friskt andetag. Jag kom även på en av dem med att ligga och vila på land. I övrigt har jag inte hunnit skapa någon djupare relation med sköldpaddorna då de är en aning tillbakadragna.

Sköldpaddan i dammen. Eller en av dem, visade det sig.

Vad jag längtar efter

Trots att mitt liv just nu är väldigt trevligt och det är oerhört skönt att bara ta det lugnt och plugga japanska utan några egentliga krav utöver närvaro vid lektionerna så måste jag säga att jag verkligen LÄNGTAR efter mitt år vid Kyoto University. Jag längtar efter alla roliga och intressanta tekniska kurser jag kommer läsa, jag längtar efter att höra japanska varje dag och verkligen bli bra på det och jag längtar efter att lära känna en helt annan universitetskultur och träffa japanska tekfakstudenter.

Till sist, här kommer en bild på mig och mina trevliga klasskompisar: