Att studera på språkskola och shabushabu

Att studera vid Yamasa Institute

Nu har jag snart studerat i en vecka. Undervisningen har fokuserat på konversation centrerat kring vissa grammatiska konstruktioner. Trots att jag känner igen gammatiken sedan basåret, kan jag knappast säga att jag kan använda den ordentligt och därför har det ändå känts som en givande vecka. Över huvud taget tycker jag Yamasa Institute håller en bra standard. Jämfört med andra språkskolor är den ganska stor (skolan har kapacitet att ta emot flera hundra elever samtidigt) och organisationen är mycket välfungerande; det finns olika typer av boende i närheten av skolan, det finns många olika program att välja mellan, lärarna är duktiga på att lära ut och de är lätta att ha att göra med om man vill ändra något i sitt upplägg av studierna. Detta till skillnad från språkskolan i Gifu som jag studerade vid för två år sedan. Dock så kan upplevelsen variera en hel del från vecka till vecka beroende på hur många elever som kommer och om man skulle känna att språkstudierna inte fungerar kan man alltid välja att ta privatlektioner. Dessutom finns det en hel del (frivilliga!) aktiviteter att delta i, såsom utflykter och sportdagar.

När man åker på språkskola tror jag det är lätt att bli besviken. Människor från olika delar av världen, som är på olika nivå och som har erfarenheter av olika inlärningsmetoder samlas och försöker studera tillsammans. Om man som jag bara stannar några veckor är det lätt hänt att man hamnar i en grupp där nivån känns fel. Så är också fallet för mig nu. Samtidigt så tror jag att alla i gruppen känner så eftersom vi kommer från så olika bakgrund (jag är yngst i klassen!). Om man är medveten om detta så tror jag att man slipper bli så frustrerad när man tex. går igenom grammtik som man redan kan och börjar fokusera mer på hur man kan få ut så mycket som möjligt av kursen.

Klassen som jag går i är väldigt trevlig. Ena halvan av klassen har lite svårt att hänga med i grammatiken och kan knappt skriva alls, medan vi är några som tycker grammatiken är lätt, har ganska bra ordförråd men kan inte använda vår kunskap så väl. Ibland håller därför lektionerna ganska låg nivå, medan de är mycket mer givande vid andra tillfällen (såsom idag). Dock så har vi knappt några läxor vilket är skönt om man få tid till att göra annat!

För den som oroar sig över språkundervisningen på LiU kan jag än så länge säga att det har visat sig att både jag och Mattias klarar oss bra på våra japanskakunskaper! Hänger man med någorlunda under ettan och tvåan på Yi så kommer man kunna en hel del. De glosor och kanjin som man tror bara går in och ut inför duggorna och tentorna finns där inne någonstans. Det återstår att se hur det kommer gå att hänga med i undervisningen på universitetet, men jag förväntar mig en mindre chock. Tills dess tänker jag njuta av ganska slappa språkstudier i en fin stad!

Dagens äventyr

Shabushabu.

Efter min privatlektion på eftermiddagen hade jag lite tid över och satte mig i en park för att plugga. Jag passade på att repetera gamla glosor och grammatik ur Intermediate Japansese. Bredvid mig satte sig en lite äldre man och åt bönor. Vi pratade lite innan han gick därifrån. Det märks att det finns ett stort glapp mellan min skoljapanska och den japanskan folk faktiskt pratar. Om ett år hoppas jag att det glappet är mindre.


Klockan sex hade var vi några som hade bestämt att vi skulle äta på en ganska så fin shabushaburestaurang i närheten av skolan då några elever åker hem imorgon. För er som inte är bekanta med denna japanska maträtt så är det lite som fondue, på det sättet att man samlas runt ett bord med en kokande gryta i mitten (i vår var det kokande vatten och kokande stark sås) vari man själv släpper ner det man vill äta av, oftast tunna köttstrimlor. Sedan plockar man upp maten och förhöjer dess smakvärde med diverse såser. Konceptet tabehoudai gällde, vilket innebär att man för en fast summa får beställa in hur mycket mat man vill inom 90 minuter. Jag och några andra valde shabushabu med bara grönsaker och priset landade på strax över hundra kronor.

Mattias hamnade vid det vegetariska bordet. Därav minen.

Typexempel på att Mattias alltid lyckas komma med i kanten av mina bilder...

Restaurangens interiör.

Där är han igen....

Allt som allt så var detta en mycket trevlig dag! Börjar dock sakna att mina vänner (Karin! Fredrik!) efter en veckas kramcelibat. Det är skönt att känna att man klarar sig själv, men samtidigt inser man att man behöver de människor man älskar i sitt liv. Utöver detta så är mitt enda klagomål att jag ofta blir förvirrad på lektionerna då vi rollspelar olika situationer och jag får för mig att läraren menar allvar. Igår trodde jag seriöst vi var skulle gå till tågstationen mitt under lektionstid för att möta upp en annan klass från Nagoya. Jag var på väg att ställa mig upp när min partner sa "renshuu dake desu". På samma sätt så trodde jag idag att vi skulle planera en fest tillsammans i klassen. Visade sig att så inte var fallet. :P

KRAMAR!